Införlivandeprocessen
CDSM-direktivet orsakade stora kontroverser i Sverige när det antogs 2019. I ett land som har varit banbrytande när det gäller internetanvändning och digitalisering möttes de nya närstående rättigheterna för pressutgivare och de nya skyldigheterna för delning online av stort missnöje. Sverige var till slut ett av få EU-länder som röstade nej till CDSM i Europeiska rådet.
I sin strävan att ta fram ett välavvägt lagförslag valde den svenska regeringen en omfattande och inkluderande genomförandeprocess. Ett hundratal intressenter inbjöds att lämna synpunkter, artikel för artikel. En stor del av de berörda parterna var dock antingen kollektiva förvaltningsorganisationer eller delningstjänster online. Wikimedia Sverige och några andra har skapat ett nätverk av kulturarvs- och forskningsinstitutioner samt det civila samhället och internetanvändare, för att balansera detta och få en starkare röst. Detta var ett viktigt sätt att bygga upp gemensam kunskap och öka lagstiftningens inverkan, vilket banade väg för – bland annat – en stor seger för artikel 14, som ofta kallas ”skydd av allmän egendom”.
Efter genomförandet har regeringen inlett en offentlig utredning som ska se över alla undantag och inskränkningar i svensk upphovsrätt fram till november 2023.
Text- och datautvinning (TDM)
Det nya TDM-undantaget öppnar nya möjligheter för allmänheten samt forsknings- och kulturarvsinstitutioner att göra reproduktioner och utdrag i TDM-syfte. Det svenska genomförandet öppnar också för att TDM kan utföras på ”fotografiska bilder”, det vill säga bilder som inte uppfyller tröskeln för originalitet, men som skyddas genom en närstående rättighet i svensk upphovsrättslagstiftning. Dessutom klargör genomförandet att kulturarvs- och forskningsinstitutioner som är integrerade delar av andra inrättningar bör kunna utföra TDM enligt dessa undantag.
Bevarande av kulturarvet
Där de tidigare bestämmelserna endast tillät offentliga arkiv och bibliotek att kopiera alla typer av verk i sina permanenta samlingar för bevarandeändamål, utvidgas nu undantaget till att omfatta alla kulturarvsinstitutioner. Dessa definieras som offentliga bibliotek och museer, arkiv samt institutioner som ägnar sig åt kulturarv med anknytning till rörlig bild och ljud. Det anges uttryckligen att detta undantag har företräde framför alla avtal som anger något annat. Den uppdaterade delen innehåller till och med datorprogram som tidigare uteslöts från kopiering i bevarandesyfte.
Det är dock fortfarande endast nationella och kommunala arkiv samt vissa offentliga bibliotek och forskningsbibliotek som får göra kopior av upphovsrättsligt skyddade verk (med undantag för datorprogram) av andra skäl (t.ex. för forskningsändamål).
Digital och gränsöverskridande undervisningsverksamhet
Utökade kollektiva licenser har en stark förekomst i svensk upphovsrätt, till skillnad från många andra EU-medlemsstater. Detta system ger de gemensamma organisationerna av marknaden en ”utvidgad” representationsbefogenhet: De gemensamma organisationerna av marknaden kan i vissa sammanhang bevilja licenser för verk som inte finns i deras repertoar och upphovsmän som de inte företräder. De som vill göra verk tillgängliga för allmänheten men vars rättigheter annars skulle vara svåra att klarlägga kan vända sig till den gemensamma organisationen av marknaden.
Genom artikel 5 i direktivet införs ett undantag från användning av upphovsrättsskyddat material för utbildningsändamål utan tillstånd, och det erkänns uttryckligen att sådan verksamhet kan äga rum över gränserna. Det svenska genomförandet omfattar både digitala och fysiska medel, men i andra stycket anges att undantaget inte är tillämpligt om det finns en licens som är lättillgänglig på marknaden och som möjliggör sådan användning. Eftersom den svenska tillståndsmarknaden är välutvecklad kommer det sannolikt att finnas få fall där undantaget är tillämpligt.
Medan systemet kan vara effektivt för dem som har råd att betala, gör det svårt för de mindre rika att få tillgång till och distribuera kunskap. På grund av förekomsten av ECL kommer vissa av de undantag och inskränkningar som anges i CDSM-direktivet, särskilt när det gäller utbildning, sannolikt att ha liten effekt i praktiken.
Out of commerce-arbeten
Det svenska genomförandet gör det möjligt för kulturarvsinstitutioner att göra kopior av utgångna verk och publicera dem om det inte finns någon företrädare för berörda rättighetshavare i den gemensamma organisationen av marknaden. om materialet publiceras på en icke-kommersiell webbplats; om det används för icke-kommersiella ändamål och om namnen på potentiella rättighetshavare anges.
Om det finns en sådan gemensam organisation av marknaden kan en ny typ av licens för utgångna verk tillämpas. Denna licens omfattar alla typer av tillgång till och användning av utgångna verk i kulturarvsinstitutioners samlingar, medan undantaget endast omfattar publicering av dessa verk. I båda avsnitten anges tydligt att rättsinnehavare kan välja att inte publicera sina verk.
Enligt direktivet ska kulturarvsinstitutioner som utnyttjar undantaget för utgångna verk offentliggöra information om verken på en plattform som förvaltas av EUIPO. Intressant nog betonar den svenska regeringen att detta inte ska ses som ett krav för publicering eller användning av verken i fråga. De hävdar att det inte kan anses rimligt att dela information om varje enskilt verk som används eller ska användas på portalen. Dessutom hävdar de att det inte automatiskt bör ligga på kulturarvsinstitutionens ansvar att uppdatera portalen när användningar avtalas inom ramen för en europeisk kulturarvsförordning. I stället kan licenstagarna komma överens om att denna uppgift kan utföras av en gemensam organisation av marknaden.
I förslaget anger regeringen också att undantaget för utgångna verk bör omfatta fotografiska bilder och att ett verk kan definieras som utgånget även om det är fysiskt tillgängligt för utlåning i ett bibliotek. När det gäller huruvida en gemensam organisation av marknaden är tillräckligt representativ förblir reglerna oförändrade – organisationen måste företräda flera rättsinnehavare av verk från den berörda kategorin som används i Sverige.
Den offentliga domänen
Ur ett kulturarvsperspektiv är de förändringar som följer av genomförandet av artikel 14 – som ofta kallas ”skydd av det offentliga rummet” – en av de stora vinsterna.
Svensk upphovsrätt har en särskild närstående rättighet till fotografiska bilder, till skillnad från fotografiska verk. Fotografiska verk omfattas av de vanliga upphovsrättsbestämmelserna, medan fotografiska bilder, som inte uppnår en tröskel för originalitet, skyddas av en närstående rättighet i 50 år.
Efter genomförandet införs dock ett nytt undantag för denna närstående rättighet. Undantaget innebär att den närstående rättigheten inte är tillämplig om huvudmotivet för bilden är ett konstverk som inte längre omfattas av upphovsrätten. Undantaget har stor potential för digitalisering och digital spridning av det svenska kulturarvet, särskilt eftersom det har varit ganska vanligt att införa restriktiva Creative Commons-licenser på digitaliserat public domain-material.
Den nya lagtexten väljer ordet konstverk, vars ordagranna översättning skulle vara konstverk, vilket är något bredare än bildkonstverk i direktivet. Det bredare genomförandet öppnar upp för bredare och mer inkluderande digitaliseringspraxis, där typer av konst i gråzonen mellan bildkonstverk och konstverk nu säkert ingår, såsom folkkonst, textil konst, hantverk, glasblåsning, gravyrer och potentiellt gamla manuskript med både text och bild, samt typografi i frakturstil.
Eftersom artikel 14 genomförs som ett undantag från den närstående rättigheten för fotografiska bilder är det dock oklart om även 3D-digitaliseringsmetoder omfattas.
Läs mer
Du kan läsa mer om införlivandet av CDSM-direktivet i Sverige från riksdagen, regeringen och Medierådet.
Om du vill lära dig mer om upphovsrätt och digitalt kulturarv kan du gå med i Europeanas upphovsrättsgemenskap och läsa vår nyhetsserie CDSM Directive Pro.