Något lånat, något nytt...
En av de upphovsrättsmekanismer som finns tillgängliga för att säkerställa att människor kan använda upphovsrättsskyddat innehåll för ändamål som yttrandefrihet, tillgång till information och rätt till utbildning är ”undantag och begränsningar av upphovsrätten”. För att dessa undantag ska fungera i samband med användning på nätet måste de vara enhetliga i hela EU, vilket de för närvarande för det mesta inte är.
Under 2019 försökte EU:s lagstiftare harmonisera och modernisera den europeiska upphovsrättsliga ramen genom direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden. Ett av målen var att säkerställa en välfungerande digital och gränsöverskridande undervisning och lärande.
I artikel 5 i 2019 års direktiv föreskrivs ett obligatoriskt undantag för ”illustration för undervisning” i den digitala miljön. Illustration innebär användning av delar eller utdrag av verk (men även hela verk när de är mindre eller inte kan delas) inom utbildningsmaterial eller annan användning i samband med undervisning och lärande. Den nya bestämmelsen kanske dock inte är den bästa lösningen på de utmaningar som lärarna står inför.
Det bör noteras att ett undantag för ”illustration för undervisning” redan finns på EU-nivå i artikel 5.3 a i direktiv 2001/29 från 2001. Undantaget InfoSoc gör det möjligt för vem som helst att skapa kopior och överföra skyddade verk i den utsträckning som motiveras av det (icke-kommersiella) syftet. Detta befintliga undantag är relevant för kulturarvsinstitutioner eftersom det inte har några begränsningar när det gäller vem som kan dra nytta av det. I länder där undantaget tillämpas fullt ut kan kulturarvsinstitutioner utnyttja utbildningsundantaget i sin verksamhet, även för kurser och utbildningsevenemang.
Ett splittrat rättslandskap
Problemet med InfoSocs utbildningsundantag från 2001 är att det är frivilligt. Detta innebär att medlemsstaterna får begränsa den på nationell nivå, eller till och med inte genomföra den alls. Alla medlemsstater har redan befintliga bestämmelser som på något sätt omfattar användning i utbildningssyfte på grundval av undantaget, men de flesta har inte införlivat det fullt ut.
Många jurisdiktioner begränsar dess tillämpning i olika avseenden, såsom föremål, men även typer av användning, utbetalning av ersättning och förmånstagare. De flesta medlemsstater tillåter alla användare, inklusive kulturarvsinstitutioner, att använda utbildningsundantaget, men vissa av dem begränsar täckningen till endast utbildningsanstalter. I Polen har till exempel de nationella domstolarna bekräftat att kulturarvsinstitutioner uttryckligen utesluts från utbildningsanstalternas tillämpningsområde.
Ange det nya CDSM-undantaget, som utformades för att fungera som ett obligatoriskt minimum av skydd för användarnas rättigheter när det gäller användning i utbildningssyfte.
Den nya artikel 5 – hur obligatorisk?
Tyvärr har artikel 5 i CDSM-direktivet ett ganska snävt tillämpningsområde. Det omfattar endast användning från utbildningsanstalter, bortsett från kulturarvsinstitutioner och institutioner som ägnar sig åt icke-formell utbildning, och är begränsat till digital användning, vilket skapar fragmentering mellan medlemsstaterna och mellan olika typer av verksamheter.
Dessutom är det nya undantagets karaktär inte otvivelaktigt tvingande. Direktivet gör det möjligt för medlemsstaterna att begränsa tillämpningen helt eller delvis, antingen när det finns ”lämpliga” licenser eller efter eget gottfinnande. Medlemsstaterna får föreskriva undantag för vissa typer av verk, såsom material som främst är avsett för utbildning, och kan besluta att endast en del av ett verk får användas. De kan föreskriva en ”carve-out” för specifika användningsområden samt rimlig ersättning till rättighetshavare. Även hela undantaget kan tas bort om ”lämpliga” licenser finns tillgängliga. Man måste undra varför undantaget ens är märkt som obligatoriskt.
Digital användning – ja eller nej?
Dessutom verkar språket och retoriken i undantaget i CDSM-direktivet ha lett till missuppfattningar om det befintliga InfoSoc-undantaget ”illustration för undervisning”, vilket påverkar genomförandet av det nya direktivet i nationell rätt. Nationella lagstiftare verkar närma sig det befintliga undantaget med den vaga meningen att det inte är tillämpligt på digital användning. Denna missuppfattning sporras till stor del av artikel 5 i CDSM-direktivets titel – ”Användning av verk och andra alster i digital och gränsöverskridande undervisningsverksamhet” – och av icke-bindande text i CDSM-direktivet som tyder på att viss digital användning för utbildning kanske inte omfattas av det befintliga EU-undantaget.
Det ärvda undantaget InfoSoc ”illustration för undervisning” är dock inte begränsat till analog användning. Enligt direktivet om informationssamhället är bestämmelserna i artikel 5.3 teknikneutrala. Därför bör det tidigare utbildningsundantaget redan omfatta digital och gränsöverskridande användning.
Detta har lett till att medlemsstaterna har infört det nya undantaget för mekanismen för ren utveckling parallellt med det befintliga InfoSoc-undantaget. I de flesta fall har de redan ett ganska brett, teknikneutralt befintligt undantag för ”illustration för undervisning” som kommer att lämnas intakt, vilket skapar osäkerhet om hur de två överlappande undantagen kommer att samverka och tillämpas.
O harmonisering, var är du?
I slutändan skiljer sig inte CDSM-direktivets synsätt nämnvärt från InfoSoc-direktivets. Även om det nya undantaget förklaras vara obligatoriskt ger det medlemsstaterna tillräckligt med alternativ för att ha flexibilitet när det gäller genomförandet. Om en harmonisering av ett tydligt rättsligt skydd för användning av upphovsrättsligt skyddat material för utbildning ska uppnås, kommer det sannolikt att vara antingen i form av en begränsning av tillämpningsområdet för de befintliga införlivandena av InfoSoc på nationell nivå, eller genom att skapa två parallella överlappande undantag utan någon som helst klarhet om hur de ska tillämpas.
Vad innebär det för kulturarvsinstitutioner? Risken för nationella domstolar att dra slutsatsen att eftersom det nya utbildningsundantaget omfattar digital användning, måste den ärvda InfoSoc-regeln begränsas till analog användning, förefaller ganska hög. Tyvärr bådar inte reformens bristande konsekvens gott för det mål som eftersträvas av EU:s lagstiftare – att förenkla digital och gränsöverskridande användning av utbildning, och i slutändan för rättssäkerheten.
Vill du ha mer information och vägledning om upphovsrätt och digitalt kulturarv? Utforska våra dedikerade resurser.