Införlivandeprocessen
Ett utkast till lagförslag om införlivande av CDSM-direktivet i Nederländerna offentliggjordes i juli 2019. Den åtföljdes av ett offentligt samråd från juli till september 2019, som besvarades av tre paraplyorganisationer för bibliotek, museer och arkiv med en gemensam inlaga. Debatter i de två kamrarna i det nederländska parlamentet följde och den slutliga texten antogs av första parlamentskammaren i december 2021, tillsammans med en motivering som ger tolkningar där lagtexten inte är tillräckligt tydlig. Bestämmelserna om kulturarvsinstitutioner trädde i kraft den 7 juni 2021.
Kulturarvsinstitutioner erkändes som intressenter i denna process och gavs möjlighet att kommentera konfidentiella utkast under möten med både justitieministeriet och ministeriet för utbildning, kultur och vetenskap.
Efter det att genomförandeprocessen hade avslutats inledde ministeriet för utbildning, kultur och vetenskap en dialog med berörda parter om utgångna verk, i enlighet med direktivet. Denna dialog pågår fortfarande, och en annan om ämnet text- och datautvinning kommer snart att inledas.
Text- och datautvinning
De två undantagen från upphovsrätten för text- och datautvinning i CDSM-direktivet gör det möjligt att skapa mångfaldigande för detta ändamål utan att behöva be rättsinnehavaren om tillstånd, på vissa villkor. Införlivandet av dem i nederländsk lagstiftning ledde till ändringar av den nederländska upphovsrättslagen, lagen om närstående rättigheter och databaslagen. Införlivandet av båda undantagen följer i allmänhet direktivets text noga.
Det första undantaget gör det möjligt för forskningsorganisationer och kulturarvsinstitutioner att utvinna alla typer av material. Införlivandetexten innehöll inga villkor för lagring och bevarande av kopior som gjorts i denna process. Det andra undantaget för text- och datautvinning gör det möjligt för vem som helst att utvinna text och data (inte begränsat till forskningsorganisationer eller kulturarvsinstitutioner) så länge rättighetsinnehavaren inte uttryckligen förbehåller sig dessa rättigheter. Det angavs inte vad en ”uttrycklig reservation” innebär eller om det specifikt skulle nämnas text- och datautvinning. Inget av undantagen kräver ersättning till rättighetshavare.
Bevarande av kulturarvet
Innan direktivet införlivades föreskrev den nederländska upphovsrättslagstiftningen ett undantag från upphovsrätten som gjorde det möjligt för kulturarvsinstitutioner och vissa utbildningsanstalter att göra kopior av verk i sina samlingar för bevarandeändamål utan rättighetshavarens tillstånd. Detta omfattade både fysiska (för verk som hotas av överhängande förfall) och digitala reproduktioner, utan ett högsta antal kopior.
Införlivandet av undantaget för bevarande medförde olika ändringar. Material som kan bevaras nu inkluderar också databaser, men utbildningsanstalter är tyvärr inte längre mottagare (även om arkiv och bibliotek av utbildningsanstalter är). Villkoret om överhängande risk för förfall som motiverar fysiska kopior gäller inte längre.
Undantaget gäller endast material som permanent finns i kulturarvsinstitutionens samlingar, t.ex. ”ägs” eller tas emot i ett lån på obestämd tid. En bestämmelse lades till om att en avtalsklausul som förbjuder en kulturarvsinstitution att göra kopior för bevarandeändamål inte är verkställbar. Tyvärr kan tekniska skyddsåtgärder fortfarande blockera möjligheten att göra kopior för bevarandeändamål.
Digital och gränsöverskridande undervisningsverksamhet
I den nederländska upphovsrättslagen föreskrevs redan ett undantag som gjorde det möjligt för utbildningsinstitutioner att använda upphovsrättsskyddat material i undervisningssyfte, utan att behöva be om tillstånd. Detta var föremål för ersättning (utom vid användning av databaser) och omfattade underförstått digital och online-användning. Vid införlivandet av direktivet valde den nederländska lagstiftaren att uppdatera detta undantag i stället för att övergå till en licensbaserad modell.
Till följd av detta kan utbildningsanstalter nu använda upphovsrättsskyddat material i undervisningssyfte, i sina lokaler eller någon annanstans (underförstått), offline och online, bland annat via ”säkra elektroniska miljöer” för elever, studenter och lärare. Detta kan också vara gränsöverskridande och kan inte åsidosättas genom avtalsåtgärder.
Den nederländska lagstiftaren införde också villkor såsom behovet av att verk lagligen har gjorts tillgängliga för allmänheten och behovet av att respektera ideella rättigheter. Endast en del av ett verk får användas om det inte rör sig om ett kort verk eller ett verk av visuell eller tillämpad konst eller ett fotografi.
Out of commerce-arbeten
Uteslutna verk är upphovsrättsligt skyddade verk i kulturarvsinstitutioners samlingar som inte längre är, eller aldrig har varit, kommersiellt tillgängliga. I linje med direktivet föreskriver den nederländska upphovsrättslagstiftningen nu ett system baserat på en licens och ett undantag som gör det möjligt för kulturarvsinstitutioner att göra verk tillgängliga online. I texten införs ingen definition av utgångna verk utöver texten i direktivet, men den nederländska ministern för utbildning, kultur och vetenskap kan införa lagstiftningsåtgärder på detta område.
I linje med direktivet fastställs i den nederländska texten att rättsinnehavare kan välja att inte låta sina verk delas inom ramen för detta system, och tillägger att den kulturarvsinstitution som berörs måste ges en rimlig tidsfrist för att agera utifrån detta. Ingen ersättning krävs för laglig användning av verket på grundval av undantaget från upphovsrätten.
Även om medlemsstaterna hade möjlighet att inrätta en nationell databas för att offentliggöra de verk som de avser att göra tillgängliga inom ramen för detta system valde den nederländska lagstiftaren att inte inrätta en sådan, och kulturarvsinstitutioner och kollektiva förvaltningsorganisationer (som ansvarar för informationsutbytet när licenssystemet används) kan dela information direkt med EUIPO:s portal.
Dialoger mellan justitieministeriet, rättsinnehavare och kulturarvsinstitutioner äger rum om fastställande av perioder före vilka alla verk automatiskt anses vara utgångna, till exempel 50 år för böcker. och i vilken utsträckning en kollektiv förvaltningsorganisation är tillräckligt representativ och kan utfärda en licens. Kulturarvsinstitutioner hävdar att kollektiva förvaltningsorganisationer inte bör anses vara tillräckligt representativa för verk som aldrig var i kommersiell spridning, inbegripet opublicerade verk.
Den offentliga domänen
Den nederländska lagstiftaren ansåg att bestämmelsen om allmän egendom inte behövde införlivas, eftersom den nederländska lagstiftningen redan var i linje med den. I Nederländerna finns inga närstående rättigheter för icke-ursprungliga fotografier eller icke-ursprungliga digitala kopior av verk av bildkonst som är offentliga.
Läs mer
Du kan läsa mer om införlivandet av CDSM-direktivet i Nederländerna i denna Communia tracker och på parlamentets webbsida som innehåller alla lagstiftnings- och parlamentshandlingar (på nederländska).
Om du vill lära dig mer om upphovsrätt och digitalt kulturarv kan du gå med i Europeanas upphovsrättsgemenskap och läsa vår nyhetsserie CDSM Directive Pro.
Detta inlägg är licensierat enligt villkoren i CC BY 4.0 och den korrekta tillskrivningen är: Nederländernas nationalbibliotek/Annemarie Beunen.