Införlivandeprocessen
Införlivandeprocessen inleddes i Italien den 14 februari 2020. Efter en lagstiftningsakt som bemyndigade och vägledde regeringen att ändra lagen i enlighet med det nya EU-direktivet följde ett utkast till lagstiftningsdekret från kulturministeriet, till vilket den ständiga rådgivande kommittén för upphovsrätt bidrog. Ett nytt lagstiftningsdekretsslutliga utkast offentliggjordes den 27 november 2021 och trädde i kraft den 12 december 2021.
Företrädare för kulturarvssektorn följde processen noga genom att lämna synpunkter, föreslå ändringar och delta i informella utfrågningar. Tyvärr togs många inte med och vissa berörda parter uteslöts från de slutliga utfrågningarna, vilket gjorde att processen verkade ganska ogenomskinlig.
Text- och datautvinning
Bestämmelserna om text- och datautvinning i CDSM-direktivet ger forskare som har laglig tillgång till material (t.ex. arkivsamlingar) frihet att utföra dataanalys utan att behöva be om tillstånd, även om materialet kan vara upphovsrättsligt skyddat. Detta kan inte förbjudas genom avtal: Till exempel om ett universitet abonnerar på en licens för åtkomst till en databas och leverantören innehåller en klausul som förbjuder dataanalys i databasen är klausulen inte tillämplig. Utöver forskningsändamål är det också möjligt att använda (upphovsrättsligt) material som är lagligt åtkomligt, under förutsättning att rättighetsinnehavaren inte ”väljer bort”.
Det finns några val som medlemsstaterna skulle kunna göra när de införlivar detta i sin nationella lagstiftning. I synnerhet gick den italienska lagstiftaren utöver texten i direktivet för att tillåta möjligheten att dela resultaten av forskningen (om de uttrycks genom nya originalverk), ett välkommet tillägg.
Tyvärr gavs inget förtydligande om hur rättighetshavarnas ”opt-out” bör se ut. Inga ytterligare villkor fastställdes för hur forskare och andra bör lagra de kopior de gjort för att utföra text- och datautvinning, och inte heller för rättighetshavarnas åtgärder för att säkerställa säkerheten och integriteten i de nätverk och databaser där det material som utvinns finns.
Bevarande av kulturarvet
Enligt CDSM-direktivet är det obligatoriskt för alla medlemsstater att införa ett undantag från upphovsrätten för bevarande - tillstånd att göra kopior av material som kan vara upphovsrättsligt skyddat, utan att behöva be rättighetshavaren om tillstånd. Detta gäller under förutsättning att de finns permanent i kulturarvsinstitutionernas samlingar och endast i den utsträckning som är nödvändig för bevarandet. Dessa kopior kan göras i vilket format eller medium som helst och kan inte begränsas genom ett avtal.
I den italienska upphovsrättslagen erkänns nu detta undantag, vilket är en förbättring jämfört med den tidigare bestämmelsen om bevarande i Italien, som begränsade mediet till fotokopiering. Det finns inget förtydligande av vad som ska förstås med ”permanent innehav”.
Digital och gränsöverskridande undervisningsverksamhet
I de nuvarande bestämmelserna om undervisningsverksamhet i den italienska upphovsrättslagen fastställs att upphovsrättsskyddat material kan användas för digital och gränsöverskridande undervisningsverksamhet utan att behöva betala för det. Detta kan inte förbjudas genom avtal. En lärare kan t.ex. lägga ut en del av en dikt i en skolas onlinesystem, så att elever från ett annat land kan komma åt den utan att behöva tillstånd från rättighetshavaren.
Detta är dock begränsat till användning av delar av material, och under en utbildningsanstalts ansvar, i dess lokaler eller på andra platser, eller genom en säker elektronisk miljö som endast är tillgänglig för dess elever eller studenter och lärare. Detta begrepp har inte klargjorts.
Detta undantag gäller inte för material som i första hand är avsett för utbildningsmarknaden eller för noter där en licens behöver förvärvas i stället. Detta gäller så länge dessa finns tillgängliga på marknaden för användning av sådant material, de täcker utbildningsanstalternas behov och är lätt kända och tillgängliga.
Out of commerce-arbeten
Uteslutna verk är verk som sannolikt är upphovsrättsligt skyddade, som ingår i kulturarvsinstitutionernas samlingar, men som inte längre är, eller aldrig har varit, kommersiellt tillgängliga. I den italienska upphovsrättslagen föreskrivs nu ett system som bygger på en licens och ett undantag som gör det möjligt för kulturarvsinstitutioner att göra verk tillgängliga online utan att behöva begära (ytterligare) tillstånd.
För att fastställa vad som är och inte är utgånget fastställs i den italienska texten att verk som inte varit tillgängliga i kommersiella kanaler under minst tio år antas vara utgångna. En rimlig ansträngning för att fastställa att något är utgånget måste göras i god tro och enligt ”principerna om yrkesmässig korrekthet” och genom att konsultera lämpliga informationskällor. Ett dekret från kulturministern kan fastställa ytterligare specifika krav för att definiera utgångna verk efter samråd med rättighetshavare, kollektiva förvaltningsorganisationer och kulturarvsinstitutioner.
Kulturarvsinstitutioner kan endast åberopa ett undantag från upphovsrätten om materialet i fråga är programvara eller databaser och om det inte finns någon tillräckligt representativ kollektiv förvaltningsorganisation. I sådana fall behövs ingen licens eller tillstånd från rättighetshavaren. För allt annat utgånget material måste en licens med en kollektiv förvaltningsorganisation erhållas för att man ska kunna förlita sig på den rättsliga lösningen i direktivet. Detta strider tyvärr något mot texten i CDSM-direktivet, som inte begränsar undantaget till enbart programvara eller databaser.
Användningen måste vara för icke-kommersiella ändamål, och när det gäller material som används enligt undantaget, delas endast via icke-kommersiella webbplatser. Rättighetshavare kan när som helst välja bort sitt material från detta system genom att meddela den kollektiva förvaltningsorganisation som utfärdade licensen. I händelse av skada till följd av en viss användning har rättighetshavaren rätt att begära ersättning.
Den offentliga domänen
I Italien är införlivandet av bestämmelsen om public domain mycket trogen texten i direktivet, där det fastställs att inga närstående rättigheter till ”icke-originalfotografi” kan åberopas på digitaliserade kopior av verk av bildkonst som är public domain.
Verk av bildkonst definieras inte, men en hänvisning görs till en icke uttömmande förteckning över möjliga typer av verk under denna kategori. Det finns ingen begränsning eller hänvisning till formatet för det resulterande mångfaldigandet eller till tillämpningen i tiden av regeln (oavsett om den har retroaktiv verkan eller inte).
Det klargörs dock att denna nya bestämmelse inte åsidosätter bestämmelserna i den italienska lagen om kulturarv. I dessa fastställs att återanvändning för kommersiella ändamål av digitalt mångfaldigande (både originellt och troget) av kulturarv som är allmän egendom inte är möjlig. För sådan användning är det obligatoriskt att betala koncessionsavgifter som beräknas av den myndighet som har dem i förvar. Detta utgör ett hinder för återanvändning av offentligt material. Men National Matera Museum gjorde nyligen ett betydande steg framåt genom att sätta den juridiska avgiften till noll för en liten samling etruskiska vaser. Nyligen presenterade senator Margherita Corrado en parlamentsfråga med tanke på Matera Museums beslut mot lagen om artikel 108, som nu väntar på svar men kan skapa ett viktigt prejudikat.
Läs mer
Om du vill vara först med att höra om denna utveckling, nätverka med kollegor och lära dig mer om upphovsrätt och digitalt kulturarv kan du gå med i Europeanas upphovsrättsgemenskap och följa vår serie om CDSM-direktivet genom Europeana Pro news.
Du kan också läsa det här inlägget på italienska på Creative Commons Italias webbplats.
Du kan läsa mer om införlivandet av CDSM-direktivet och upphovsrättslagstiftningen i Italien på Communia-sidorna (här och här), Bournemouth-sidan och CIPPM-sidan. Communia-riktlinjerna för införlivande av direktivet finns också på italienska här. Allmän information om direktivet finns i denna förklaring , i detta webbseminarium av Europeana och i detta webbseminarium av DRI. Den italienska upphovsrättslagen (som medför ändringar av direktivet) finns här.