Jugoslaviska museet
Museet ligger i den serbiska huvudstaden Belgrad, där floderna Sava och Donau konvergerar. Det är det mest besökta museet i Serbien med 100 000 besökare årligen. Museets huvudsamling innehåller ett brett utbud av artefakter och berättelser i samband med Josip Broz Titos liv och arbete. Museet ligger på den f.d. kommunistledarens palats och rymmer både hans grav och hans hustrus.
Människor som växte upp i regionen före detta Jugoslavien kommer ibland till museet för att hylla Tito. Museet syftar dock till att presentera en bred bild av de jugoslaviska republikernas historia. De vill uppmuntra kritiskt tänkande och dialog.
Monument för en bortgången framtid
Under två dagar under våren 2017 erbjöd vi besökarna en alternativ museiupplevelse och bjöd in dem till en form av ”effektiv kritisk lek” i museets lokaler. Målet var att göra en intim och poetisk upplevelse, som kunde leda besökare att engagera sig både kritiskt och känslomässigt med den tidigare republikens våldsamma historia. Det kallades ”Monuments for a departed future”.
Temat för upplevelsen var de abstrakta antifascistiska monument från andra världskriget som byggdes mellan 1960 och 1990 – internationellt kända som ”spomenikerna”. Under den socialistiska eran var de populära platser för turism, liksom skolutflykter. Detta förändrades radikalt under 1990-talet när övergången till nationalism medförde en förändring i uppfattningen av monumenten, som nu sågs som symboler för ett ideologiskt oönskat förflutet. Detta ledde ofta till att de förstördes eller övergavs. Just på grund av sin konfliktfyllda historia erbjuder monumenten rika möjligheter till olika tolkningar och diskussioner om Jugoslaviens historia.
Medan Jugoslaviens museum var värd för en turnerande utställning om Spomeniks 2016, är de inte representerade i den permanenta utställningen på museet. Vi använde bildigenkänningsteknik som heter Artcodes för att ge dem en fysisk närvaro i museet idag. Visuella markörer som representerar monumenten placerades inuti utställningen. Dessa kan skannas med en smartphone, vilket utlöser en digital interaktion med hjälp av Artcodes-appen.
Markörerna placerades så att de inte alltid var lätta att upptäcka, och ibland till och med dolda avsiktligt. Appen gav ledtrådar om hur man hittar dem. Syftet var att introducera en lekfull aktivitet för att söka efter markörerna inne i museet, men också att låta placeringen av markörerna spegla det faktum att många av monumenten är på avlägsna platser och dolda från allmänhetens medvetande. Varje markör fungerade som en ingång till ett av monumenten samt till ett specifikt tema, till exempel ”Historia och generationsklyftan” eller ”Monument och mening”.
Reflektioner över en bortgången framtid
Som en del av interaktionen presenterade vi användarna med en serie poetiska provokationer som den som visas här. Vårt mål med dessa var att bjuda in till ett lekfullt tänkesätt som kunde sätta igång besökarnas fantasi och väcka känslor samt underlätta reflektion. Provokationerna presenterades som lekfulla utmaningar. De skulle uppmana deltagarna att sätta sig i ett specifikt sinnestillstånd, med hjälp av sin fantasi och sina kroppar för att interagera med museimiljön. Dessa utmaningar varierade från de lättsamma till de mer känslomässigt krävande.
För varje tema fick deltagarna dessutom en fråga att besvara. Syftet var att provocera fram reflektioner kring de olika ämnen som togs upp, och att koppla samman upplevelsen på museet med det personliga livet utanför det. Efter att ha skickat in ett svar var det möjligt att se svar från andra deltagare.
De elever som testade ”Monuments for a departed future” såg det som en mycket personlig upplevelse. De tolkade utmaningarna och frågorna som ett sätt att skapa en personlig och känslomässig koppling till det historiska innehållet. En av eleverna beskrev upplevelsen som en ”historisk/emotionell berg- och dalbana”. På så sätt blev erfarenheten ”större” – inte bara om att lära sig historia, utan i viss mån också om att ansluta sig till utmanande aspekter av livet som död, konflikt och förlåtelse. Att använda lek och fantasi sågs också som ett sätt att ”kommunicera med rummet” och sätta deltagarna i en ”aktiv roll” samt att utmana dem att tänka själva. De såg frågorna i appen både som sätt att reflektera och bidra, men också som konkreta påminnelser om att människor har väldigt olika perspektiv på saker och ting.
Läs mer
Artcodes låter dig skapa digitala berättelser med hjälp av vackra, maskinläsbara markörer. De fungerar på ett mycket liknande sätt som QR-koder: De kan skannas av en smartphone för att få tillgång till ytterligare utställningsinnehåll, spela spel och erbjuda en deltagande, interaktiv upplevelse. Eftersom de är anpassningsbara kan Artcodes smälta in och matcha estetiken i din utställning, vilket innebär att besökare kan uppleva en digital berättelse utan att använda obstruktiva markörer.
Till skillnad från QR-koder är Artcodes handgjorda visuella markörer som kan utformas, ritas och återges. Dessa markörer är lätta att rita och kan även skapas av besökarna själva för att bidra med sina egna reflektioner till utställningen.
ArtCodes har använts för att berätta historier om musikinstrument, låsa upp en järnvägslinjes dolda historia, förvandla besökaren till en fabriksarbetare och framkalla poetiska, lekfulla upplevelser. Om du vill veta mer om dem och ladda ner appen går du till GIFT-projektets webbplats.
Om du vill veta mer om GIFT kan du höra de senaste nyheterna från projektet och testa några av dess verktyg på Europeana 2019.