Kan du berätta om dig själv och historien om Stiftelsen för minnet av slaveri?
Jag är Aïssata Seck, direktör för Stiftelsen för slaveriets åminnelse. Min karriär präglas av ett långvarigt engagemang för erkännandet av historien och minnet av de senegalesiska Tirailleurs (Soldater av de franska koloniala trupperna) och, mer allmänt, för främjandet av minnen kopplade till slaveri och koloniala arv.
Stiftelsen, en erkänd organisation av allmänt intresse, inrättades 2019 av den franska regeringen för att fortsätta och utöka de erkännandeinsatser som inleddes genom Taubira-lagen från 2001. Dess uppdrag är att överföra historien om kolonial förslavning, att fira sina minnen och att främja de kulturella arv som härrör från det. Det är verksamt på det franska fastlandet, utomeuropeiska territorier och internationellt.
Vilka projekt är FME för närvarande fokuserade på?
Efter att ha markerat tvåhundraårsjubileet av den ersättning som ålades Haiti år 1825 år 2025 förbereder sig stiftelsen nu för två viktiga milstolpar.
Den första är högtidlighållandet av 25-årsdagen av Taubiralagen 2026, en grundlag som erkände slaveri som ett brott mot mänskligheten. Vi strävar efter att göra det till ett ögonblick av hågkomst, medborgarskap och kultur av nationell och internationell omfattning.
Detta kommer att inbegripa mobilisering av kulturinstitutioner, utbildningsevenemang och vetenskapliga evenemang samt initiativ som sammanför ungdomar, konstnärer, forskare och internationella partner. Det kommer också att vara ett tillfälle att lansera en nationell ”Lieux de Mémoire”-märkning (minnesplatser), som syftar till att främja och koppla samman franska kulturarvsplatser med anknytning till slaveriets historia.
Den andra är förberedelsen av en stor utställning 2027, vilket kommer att vara ett stort steg för att göra historien om slaveri i Frankrike synlig och tillgänglig för så många människor som möjligt. Dessa projekt är en del av en bredare dynamik: överföra, förena och permanent inskriva denna historia i det kollektiva medvetandet.
Vilken typ av aktiviteter gör du kring utbildning och varför tycker du att detta är viktigt?
Utbildning är kärnan i vårt uppdrag. Vi utvecklar pedagogiska resurser för lärare, anordnar skoltävlingar och erbjuder verktyg som är anpassade till den unga publiken. Utmaningen är att ge ungdomar nyckeln till att förstå denna universella historia och bekämpa fördomar. Att föra vidare kunskap är avgörande för att bygga ett rättvisare samhälle som är medvetet om sitt förflutna.
Vilka utmaningar har du stött på för att lyfta fram det svarta kulturarvet i Frankrike?
Den första utmaningen är osynlighet: Under lång tid ignorerades eller marginaliserades det arv som är kopplat till slaveri och svarta befolkningar i nationella berättelser. Vi måste arbeta för att det ska erkännas och integreras i det gemensamma arvet.
Den andra utmaningen är av minnesvärd och politisk karaktär: Denna historia berör djupa sår och är ibland fortfarande en källa till spänning. Slutligen finns det en materiell utmaning: Identifiering, bevarande och främjande av föremål och arkiv kräver med nödvändighet betydande resurser.
Hur har digitala metoder stöttat ditt arbete och uppdrag?
Digital teknik är ett grundläggande verktyg för att öka tillgången till denna historia. Det möjliggör en omfattande spridning av utbildningsresurser, tillgängligheten till digitaliserade arkiv och förmågan att nå unga och anslutna publiker.
Under pandemin var till exempel vår digitala verksamhet avgörande för att upprätthålla sändning och minneshögtider. Idag utforskar vi ytterligare digital medling genom sociala medier och samarbetsplattformar.
Ur ditt perspektiv, hur viktigt är det att lyfta fram dessa digitaliserade objekt på FME?
Digitaliseringen gör det möjligt att bevara och synliggöra föremål som ofta är spridda, ömtåliga eller svåråtkomliga. Det demokratiserar tillgången till kulturarv och erbjuder möjlighet att korshänvisa perspektiv genom att länka samlingar i Frankrike, Europa, utomeuropeiska territorier eller Amerika. För stiftelsen är det ett sätt att förankra denna historia i en global och gemensam berättelse.
Kan du berätta om en viss historia eller objekt som din publik har varit intresserad av?
Ett av de mest slående föremålen är Charles X:s förordning från 1825 som införde en kolossal ersättning för Haiti i utbyte mot dess erkännande. Det ursprungliga arkivet, bevarat i det franska nationella arkivet, väcker starka känslor: Det förkroppsligar både den frihet som Haiti vann och orättvisan i den skuld som tyngde landets utveckling. Dess presentation för allmänheten 2025 var ett kraftfullt ögonblick av hågkomst och utbildning.
Vilka råd skulle du ge till andra EU-institutioner som letar efter sätt att lyfta fram sin svarta historia?
Jag skulle först råda dem att arbeta med de berörda samhällena, att samarbeta kring narrativ och undvika en uppifrån-och-ned-strategi. Sedan, för att föra nationella minnen i dialog med världshistorien: Den svarta befolkningens historia i Europa är oskiljaktig från Atlanten och Indiska oceanen, koloniala och postkoloniala cirkulationer. Slutligen att investera i forskning, utbildning och digitalisering, som är kraftfulla hävstänger för att permanent skriva in dessa berättelser i det kollektiva medvetandet.
Fondation pour la mémoire de l’esclavage met la mémoire nationale en dialogue avec l’histoire globale (Fondation pour la mémoire de l’esclavage träffade la mémoire nationale en dialog avec l’histoire globale)
Nous nous entretenons avec Aïssata Seck, directrice de la Fondation pour la Mémoire de l’Esclavage, sur la mission de l’organisation et sur la manière dont elle donne aux jeunes les clés pour comprendre l’histoire et lutter contre les préjugés.
Pouvez-vous nous parler de vous et de l’histoire de la Fondation pour la mémoire de l’esclavage?
Je suis Aïssata Seck, directrice de la Fondation pour la mémoire de l’esclavage. Mon parcours est marqué par un engagement de longue date pour la reconnaissance de l’histoire et de la mémoire des tirailleurs sénégalais et, plus largement, pour la valorisation des mémoires liées à l’esclavage et aux héritages coloniaux.
La Fondation,reconnue d’utilité publique, a été créée en 2019 par l’État français poursuivre et amplifier l’action de reconnaissance initiée par la loi Taubira de 2001. Elle a pour mission de transmettre l’histoire de l’esclavage colonial, de célébrer ses mémoires et de valoriser les héritages culturels qui en sont issus (inte översatt till svenska). Elle agit en France hexagonale, dans les Outre-mer et à l’international.
Vad är FME se concentre-t-il actuellement?
Après avoir marqué en 2025 le bicentenaire de l’indemnité imposée à Haïti en 1825, la Fondation prépare désormais deux grandes échéances.
La première est la commémoration des 25 ans de la loi Taubira en 2026, une loi fondatrice qui a reconnu l’esclavage comme crime contre l’humanité. Nous voulons en faire un moment mémoriel, citoyen et culturel d’ampleur nationale et internationale.
Cela passera par la mobilisering des institutions culturelles, des événements éducatifs et scientifiques, mais aussi par des initiatives qui associent la jeunesse, les artistes, les chercheurs et les partenaires internationaux. Ce sera également l’occasion de lancer un label national des ’Lieux de mémoire’, destiné à valoriser et relier les sites patrimoniaux liés à l’histoire de l’esclavage.
La deuxième est la préparation d’une grande exposition en 2027, qui constituera une étape majeure pour rendre visible et accessible au plus grand nombre l’histoire de l’esclavage en France.
Ces projets s’inscrivent dans une dynamique plus large : transmettre, fédérer et inscrire durablement cette histoire dans la conscience collective (inte översatt till svenska).
Är Quel genre d’activités faites-vous autour de l’éducation et pourquoi trouvez-vous cela viktig?
L’éducation est au cœur de notre mission. Nous développons des ressources pédagogiques pour les enseignants, organisons des concours scolaires et proposons des outils adaptés aux jeunes publics (inte översatt till svenska). L’enjeu est de donner à la jeunesse les clés de compréhension de cette histoire universelle et de lutter contre les préjugés. La transmission est essentielle pour construire une société plus juste et consciente de son passé.
Quels défis avez-vous rencontrés pour mettre en valeur le patrimoine Noir en France ?
Le premier défi est l’invisibilisation: longtemps, le patrimoine lié à l’esclavage et aux populations noires a été ignoré ou marginalisé dans les récits nationaux. Il faut travailler à sa reconnaissance et à son intégration dans le patrimoine commun (inte översatt till svenska). Le deuxième défi est d’ordre mémoriel et politique : cette histoire touche à des blessures profondes et reste parfois source de tensions. Enfin, il existe un défi matériel : l’identification, la conservation et la valorisation des objets et archives nécessitent des moyens importants (identifiering, bevarande och valorisering av objets och arkiv).
Kommentera les pratiques numériques ont-elles soutenu votre travail et votre mission ?
Le numérique est un outil fondamental pour élargir l’accès à cette histoire (inte översatt till svenska). Il permet de diffuser largement des ressources pédagogiques, de rendre accessibles des archives numérisées, et d’atteindre des publics jeunes et connectés.
Hänge la pandémie, par exemple, nos activités numériques ont été essentielles pour maintenir la transmission et les commémorations. Aujourd’hui, nous explorons davantage la médiation numérique à travers les réseaux sociaux et des plateformes collaboratives (ej översatt till svenska).
De votre point de vue, quelle est l’importance de mettre en valeur ces objets numérisés au FME ?
La numérisation permet de sauvegarder et de rendre visibles des objets souvent dispersés, fragiles ou difficilement accessibles (inte översatt till svenska). Elle démocratise l’accès au patrimoine et offre la possibilité de croiser les regards, en reliant des collections situées en France, en Europe, dans les Outre-mer ou dans les Amériques (inte översatt till svenska). Pour la Fondation, c’est une manière d’ancrer cette histoire dans un récit global et partagé.
Pouvez-vous nous parler d’une histoire ou d’un objet particulier qui a intéressé votre public (inte översatt till svenska)
L’un des objets les plus marquants est l’ordonnance de Charles X de 1825 imposant à Haïti une indemnité colossale en échange de sa reconnaissance (inte översatt till svenska). L’archive originale, conservée aux Archives nationales, suscite une émotion forte : elle incarne à la fois la liberté conquise par Haïti et l’injustice de la dette qui a pesé sur son développement. Sa présentation au public en 2025 a été un moment fort de mémoire et de pédagogie (inte översatt till svenska).
Vad är Quels conseils donneriez-vous aux autres institutions européennes qui cherchent des moyens de mettre en valeur leur histoire des Noirs?
Je leur conseillerais d’abord de travailler avec les communautés concernées, pour co-construire les récits et éviter une approche descendante (ej översatt till svenska). Ensuite, de faire dialoguer les mémoires nationales avec l’histoire globale : l’histoire des populations noires en Europe est indissociable des circulations atlantiques et d’Océan indien, coloniales et postcoloniales. Enfin, d’investir dans la recherche, l’éducation et la numérisation, qui sont des leviers puissants pour inscrire durablement ces histoires dans la conscience collective (inte översatt till svenska).