Analys av immaterialrättsliga ramar
Projektet inDICES syftar till att hjälpa kulturella och kreativa näringar, beslutsfattare och beslutsfattare att förstå de sociala och ekonomiska konsekvenserna av digitaliseringen av kulturarvet. Detta mål förverkligas delvis genom en rättslig studie (som snart finns tillgänglig på plattformen inDICES) som beskriver hur den nuvarande och kommande rättsliga ramen för europeisk immateriell äganderätt påverkar kulturarvsinstitutionernas verksamhet.
I en tidigare analys tog vi upp effekterna av olika immaterialrättsliga bestämmelser och de nya reglerna i direktivet om öppna data. Nu presenterar vi resultaten i vår andra, senaste, rapport Legal comparative analysis for multi-level relationship involving CHIs. Den ger en översikt över nationella lagar om immateriella rättigheter som är tillämpliga på kulturarvsinstitutioner i Belgien, Frankrike, Litauen, Polen, Spanien och Sverige.
Undantag och begränsningar
Vi valde ut och granskade följande undantag och inskränkningar i upphovsrätten (handlingar för vilka det inte krävs något förhandstillstånd från rättighetshavarna) som mest relevanta för en kulturarvsinstitutions verksamhet:
Undantaget för bevarande, som gör det möjligt att skapa kopior av verk i samlingar.
Undantaget som tillåter överföring av bygg- och anläggningsarbeten via särskilda terminaler i en institutions lokaler.
Användning av skyddade verk för reklam för deras utställningar eller försäljning.
Det undantag som gör det möjligt för kulturarvsinstitutioner att utföra text- och datautvinning.
Vi konstaterade att eftersom direktivet om informationssamhället inte ålägger de nationella lagstiftarna att inkludera dessa undantag i sin nationella lagstiftning kan en rad olika lösningar hittas i de olika medlemsstaterna. Inget av de länder som vi granskade hade genomfört alla de föreslagna undantagen. Det enda undantag som har genomförts i alla var undantaget för bevarande.
När det nya CDSM-direktivet väl har genomförts kommer det dock att förbättra situationen när det gäller både undantaget för bevarande och undantaget för text- och datautvinning, eftersom de kommer att vara obligatoriska och omfattas av liknande villkor för deras tillämpning.
Typer av verk som är relevanta för kulturarvsinstitutioner
I den andra delen av rapporten granskades upphovsrättslagarna i de utvalda länderna efter typ av verk. Vi fokuserade på utgångna verk, anonyma verk och skydd av icke-ursprungliga fotografier. Vår studie visade att CDSM-direktivet har inrättat ett nytt system som gör det möjligt att använda OOCW, vilket kan erbjuda intressanta nya möjligheter till utnyttjande för kulturarvsinstitutioner. Den konkreta tillämpningen av systemet kommer dock att bero på nationella situationer, eftersom olika regler gäller i fall där representativa upphovsrättsorganisationer finns eller inte finns.
Trots harmoniseringen av den rättsliga ramen för anonyma verk är användningen av sådana verk fortfarande mycket betungande i praktiken och är därför föremål för mycket kritik från kulturarvsinstitutioner i alla jurisdiktioner.
Skyddet av icke-originalfotografier är särskilt relevant för skapande och/eller skydd av digitala surrogat. Frågan är dock fortfarande oharmoniserad på EU-nivå, vilket leder till betydande skillnader i omfattningen och varaktigheten av skyddet av sådana fotografier i medlemsstaterna. Denna icke-harmoniserade situation kommer att förändras (endast när det gäller konstverk) när artikel 14 i CDSM-direktivet har genomförts på nationell nivå, eftersom den utesluter skydd för icke-ursprungliga reproduktioner av konstverk som är offentliga.
I rapporten undersöks också problem till följd av ytterligare icke-harmoniserade upphovsrättsregler i EU-länderna som kan påverka verksamheter för digitalisering, delning av innehåll online och transformativ användning av verk av och för kulturarvsinstitutioner. Andra skiljaktiga nationella bestämmelser rör skillnader i skyddstiden för vissa verk (t.ex. postuma verk) och särskilda bestämmelser som skiljer sig åt på upphovsrättsområdet och som syftar till att skydda konstverk.
Läs mer
Upphovsrättsreglernas komplexitet och bristen på (fullständig) harmonisering av EU:s upphovsrättslagstiftning skapar otvivelaktigt hinder för kulturarvsinstitutioner som vill bli digitala och utveckla sin verksamhet i informationssamhället. Projektet inDICEs syftar till att hjälpa dem att övervinna några av dessa utmaningar genom att ge vägledning om hur man navigerar i ett komplicerat upphovsrättslandskap, utvärdera den nuvarande rättsliga ramen och ge rekommendationer. Vi kommer att bedriva forskning om licensieringsmetoder och hur kulturarvsinstitutioner delar sitt innehåll online, och vi kommer att noga övervaka genomförandet av direktivet om en gemensam digital inre marknad och direktivet om öppna data i de utvalda jurisdiktionerna. Håll dig uppdaterad och följ nyheterna på projektets webbplats!
Om du vill veta mer kan du också delta i inDICES-projektets andra samrådsseminarium om den digitala omställningen inom kulturarvssektorn, som kommer att hållas via två onlinesessioner den 20 och 21 april. Den första sessionen syftar till att undersöka framväxande former av digital kulturell produktion/reproduktion, deltagande och återanvändning av innehåll på den digitala inre marknaden. Den andra sessionen ger en kort introduktion till rättighetsförvaltning i kulturorganisationer och fokuserar på att dela samlingar på ett hållbart och meningsfullt sätt.