I ett webbseminarium som nyligen anordnades av projektkonsortiet EUreka3D och Internationella arkivrådet (ICA) om digitala mediers autenticitet deladeFrederik Temmermans från VUB/imec (en projektpartner till EUreka3D) med sig av sin sakkunskap om digitala mediers autenticitet, särskilt när det gäller att bevara kulturarvet. I detta tal betonades vikten av autentisk digitalisering av hög kvalitet för att förstå och bevara vårt kulturella förflutna. Läs vidare för att ta reda på vad som diskuterades.
Utmaningen med digitala mediers autenticitet
Det finns tydliga utmaningar i att fånga och lagra autentiska digitala representationer av fysiska objekt. I detta sammanhang anses en digital medietillgång vara autentisk om den representerar en sann återgivning av den ursprungliga artefakten och är oförändrad sedan den infördes. Konstverk kan till exempel se mycket olika ut när de digitaliseras under olika förhållanden. Skillnader i belysning, kamerautrustning och även subtila miljöfaktorer som temperatur kan alla påverka resultatet. Dessa inkonsekvenser gör det svårt att bedöma artefakter vetenskapligt och att jämföra digitala reproduktioner över tid.
Dessa problem blir uppenbara när man söker på nätet efter ikoniska konstverk som Leonardo da Vincis Mona Lisa eller Pieter Bruegels Babels torn. Skillnader i färg, kontrast och till och med proportioner kan komplicera betraktarens förståelse av originalstycket. Kopior och parodier är inte alltid lätta att identifiera.
EUreka3D och vikten av paradata
EUreka3D-projektet syftade till att ta itu med dessa problem genom att främja en konsekvent insamling och bevarande av så kallade paradata – detaljerad information som beskriver villkoren och inställningarna för varje digitaliseringshändelse. Denna paradata innehåller information om kamerainställningar, belysningsinställningar, miljöförhållanden och den specifika utrustning som används. Att fånga dessa detaljer säkerställer att digitala representationer är mer tillförlitliga och jämförbara över tiden.
Att spela in denna information gör det möjligt för historiker, forskare och allmänheten att spåra en digital post tillbaka till dess källförhållanden. Inom ramen för EUreka3D är bevarandet av paradata tillsammans med digitala bilder avgörande för att säkerställa en framtida analys av dessa digitala poster samtidigt som man tar hänsyn till variationer till följd av variationer i fångstförhållandena.
Denna datarika strategi är särskilt viktig eftersom digitala reproduktioner i allt högre grad fungerar som proxyvariabler för fysisk tillgång till artefakter. Genom att bevara paradata syftade EUreka3D till att överbrygga klyftan mellan statiska digitala fångster och de historiska föremålens dynamiska och föränderliga verklighet. Till exempel kan du genom korrekt infångning av paradata teoretiskt spåra förändringar över flera digitaliserade versioner av samma artefakt, känna igen förändringar på grund av miljöfaktorer, restaureringsinsatser eller tekniska framsteg.
Manipulering av digitala medier och AI:s roll
Den växande roll som artificiell intelligens (AI) spelar i digitala medier, både som ett verktyg för att förbättra bilder och som en källa till potentiell manipulation, är en viktig faktor i denna diskussion. AI-drivna verktyg finns tillgängliga för att förbättra den visuella kvaliteten, till exempel genom att denoisera, färglägga eller öka bildupplösningen.
Sådana verktyg kan dock införa ny information som inte finns i det ursprungliga arbetet. Även om denna utveckling ger värdefulla nya möjligheter, suddar den ytterligare ut gränsen mellan autentiska framställningar och digitala ändringar. Det faktum att dessa verktyg blir mer allmänt tillgängliga innebär utmaningar för att skilja verkliga artefakter från manipulerade versioner. Som en illustration visar exemplet nedan en bild av Da Vincis Mona Lisa där bakgrunden utökades med hjälp av verktyget Generative Expand AI som är byggt i Adobe Photoshop.
AI-baserade detekteringsmetoder används ofta för att identifiera genererat och manipulerat innehåll. Medan sådana metoder på senare tid har blivit imponerande korrekta blir problemet en kontradiktorisk kamp mellan AI-verktyg. När detektionsverktygen förbättras förbättras också de metoder som används för att skapa innehållet, vilket leder till ett pågående spel med ”katt och mus”. Som sektor måste vi arbeta för en framtid där de digitala mediernas ursprung dokumenteras exakt, med början i skapandet av medierna och under hela livscykeln. EUreka3D exemplifierar detta proaktiva tillvägagångssätt genom detaljerad dokumentation av paradata. För att ytterligare skydda det digitala arvets autenticitet måste paradata och metadata vara säkert kopplade till medieinnehållet genom användning av kryptografiska metoder.
Framöver: driftskompatibilitet och standardisering
För att förverkliga denna framtidsvision krävs driftskompatibilitet och standardisering. JPEG Trust-standarden (ISO/IEC 21617) syftar till att skapa ett standardiserat ramverk för att bädda in och säkra härkomstdata i digitala mediefiler. Detta initiativ syftar till att anpassa insatserna mellan organisationer och teknik, så att institutioner över hela världen kan dela och verifiera autentiska kulturdokument på ett mer effektivt sätt.
EUreka3D:s betoning på både paradata och metadata som grundläggande delar av digitalt bevarande pekar mot en mer transparent digital framtid, där härkomstdata säkerställer att kulturarvet förblir tillförlitligt och tillgängligt för kommande generationer.
Läs mer
Om du vill veta mer om EUreka3D och dess resultat kan du ta reda på hur projektet gjorde det möjligt att skapa och återanvända 3D-arvet. Du kan också se en inspelning av Frederiks tal på webbplatsen EUreka3D.