Jag gick till en bar för tidsresenärer i går kväll, några kvarter från Europeanas kontor i Haag, för att ta några drinkar och se vad jag kunde lära mig.
”Vet de om Europeana i framtiden?” frågade jag en beskyddare medan vi väntade på våra drinkar.
”Europeana?” skrek hon över middagen i den trånga baren. ”Naturligtvis! I framtiden är den älskad, ett av EU:s viktigaste initiativ!
Hon berättade om Europeana i skolor, hem och samhällen. Europeana i alla länder och på alla språk. Europeana som gemenskap, en hyllning till den mänskliga andan, ett verktyg för reflektion, kulturell sammanhållning och positiv förändring.
Och när jag lyssnade förundrat slog det mig att Europeanas uppdrag, att omvandla världen med kultur, på ett mirakulöst sätt hade förverkligats.
”Men hur gjorde vi det?” stammade jag. ”Vad har vi gjort för att förverkliga denna dröm?”
Hon visste inte.
Vi frågade alla i baren. Alla visste att Europeana och vårt gemensamma kulturarv var älskade, omhuldade, men inte hur de fick det sättet, eller vilka beslut som hjälpte på vägen.
Jag kände mig yr när jag sa farväl och gick in i den svala nattluften. Vi vet att framtiden kan vara vacker, men hur gör man det? Kommer det att vara en teknik? En inblick? Finansiering och ledarskap? Ett nytt förhållande mellan institutioner och de människor de är skyldiga att tjäna?
Det är svårt att säga säkert. Men när jag tänker på den tid som resenärerna jag träffade i går kväll och de 25 år som jag har arbetat med digital omvandling inom kultursektorn är jag ganska säker på detta: den framtid vi vill ha – engagerade medborgare i ett hälsosamt och motståndskraftigt Europa – kommer endast att bli verklighet om vi har fantasin och modet att ompröva gamla antaganden, lyfta vår vision och skapa världen på nytt.