Du arbetar för närvarande med Stiftelsen Santa María La Real, Europa Nostra, European Students’ Association for Cultural Heritage (ESACH), International Council on Monuments and Sites (ICOMOS) – och har avlagt doktorsexamen! Kan du berätta mer om dina olika roller?
Det är sant - jag är för närvarande involverad i många olika projekt och organisationer! Mitt huvudsakliga arbete är som arkitekt vid Stiftelsen Santa María La Real. Jag arbetar med Horisont 2020-projekt som är inriktade på hållbar förvaltning av territorier, kulturvägar och pilotdestinationer genom kulturarv och kulturturism, bland annat Impactour och Extour. Jag samarbetar också med projekt som fastställer förvaltningsplaner för världsarvsstäder och utformar och skapar olika tematiska turistrutter som är specialiserade på stadsarvet i Madrid. Samtidigt forskar jag vid Polytechnic University of Madrid inom hållbarhet och stadsförnyelse, med fokus på att stärka det alternativa kulturarvet i stora städer under 2000-talet.
Jag sprider och stärker denna kulturarvsrelaterade verksamhet genom att samarbeta med organisationer som Europa Nostra, ESACH, European Heritage Tribune och ICOMOS-Spanien . Tack vare min roll som ESACH-ambassadör och den internationella företrädaren för arbetsgruppen för nya yrkesutövare i ICOMOS kan jag synliggöra detta arbete mer, mina kollegor och ungdomar.
Vad betyder det nya europeiska Bauhaus för dig?
Ett nytt europeiskt Bauhaus är för mig ett uppdaterat och förnyat återupplivande av många av de värden som har höjts under 1900-talet. Med tanke på min bakgrund som arkitekt tycker jag att det är särskilt intressant att estetiska frågor och värdet av ”skönhet” har tagits med som en av initiativets tre huvudpelare. Det kulturella stadslandskapet, visuella och arkitektoniska landmärken, perspektiv och relationer mellan gator och byggnader, och kopplingen till naturen genom själva staden och dess omkrets, är fascinerande frågor att tänka på och diskutera när det gäller estetik, och detta initiativ.
Hur är det nya europeiska Bauhaus relevant för ditt arbete?
Bauhausinitiativet är utan tvekan ett otroligt initiativ på europeisk (och nästan global) nivå för att ompröva vårt samhälle, våra städer och vårt kulturarv när det gäller motståndskraftig hållbarhet, inkluderande samhällen och estetiska värden. Dessa strategier är inte fristående, utan ingår i en aktiv strategi som är anpassad till Agenda 2030, målen för hållbar utveckling, den europeiska gröna given och grönboken om det europeiska kulturarvet, som offentliggjordes mellan Icomos och Europa Nostra. Dessa fungerar som utgångspunkt för tillvägagångssätten i alla projekt där jag deltar på ett samarbetsinriktat och tvärvetenskapligt sätt.
Hur tror du att vi kan mobilisera ungdomar, studenter och nya och framväxande yrkesverksamma kring Bauhausinitiativet?
Det är mycket viktigt, åtminstone ur min synvinkel, att ge ungdomar, studenter och nya yrkesverksamma röst och synlighet. Kulturarvet, och i detta fall det nya europeiska Bauhaus, är komplext, mångsidigt och tvärvetenskapligt. För en person som är ny inom denna sektor kan det vara svårt att veta var man ska börja, vem man ska närma sig eller vilka åtgärder man ska vidta. Som vi gör genom ESACH eller ICOMOS EPWG är det viktigt att skapa utrymmen, aktiviteter, arbetsgrupper och åtgärder som bidrar till att involvera dessa framtida generationer genom specifika projekt, presentationer och nätverksevenemang, mentors- och utbildningsplaner och spridning av stipendier och specifika kurser.
Vad vi aldrig får glömma är att ungdomars och nya aktörers idéer, synpunkter och förslag är lika giltiga som andra yrkesverksammas. Även om de inte har samma erfarenhet eller samma verktyg kan detta hanteras lite i taget genom ”learning by doing”.
Om du besökte en kulturplats eller kulturarvsinstitution om fem år, hur hoppas du att erfarenheten skulle vara?
Jag hoppas verkligen att en sådan enklav eller plats skulle veta hur man behåller och förstärker sin egen identitet och singulariteter, vilket gör den unik när det gäller kultur- och kulturarvskriterier. Det är viktigt att Bauhausinitiativets strategier, när det gäller estetik, hållbarhet och inkludering samt ny teknik, kan anpassas till behoven på denna plats eller egendom.
Hur tror du att det digitala kan stödja denna vision?
Ny teknik och digitaliseringsprocessen måste vara verktyg som hjälper oss att känna till, förstå, underhålla, bevara, bevara, förvalta och sprida alla våra kulturella resurser och kulturarvstillgångar på ett effektivare och enklare sätt, både för oss och för kommande generationer. Det finns många alternativ, från intelligenta övervakningssystem, spridning via sociala nätverk eller användning av tekniker som Video-Mapping, geolocation, Virtual Reality (VR) eller Augmented Reality (AR).
Vad vi aldrig får glömma är att hur mycket digitala medier än förbättras och utvecklas måste de alltid vara ett verktyg som åtföljer erfarenheterna av vårt förhållande till kulturarvet, både materiellt och immateriellt. Digitaliseringen bör inte ersätta den verkliga in situ-upplevelsen, utan snarare inriktas på att förbättra dess kvalitet.
Det nya europeiska Bauhaus uppmuntrar tvärvetenskaplighet – kommissionsledamot Mariya Gabriel har beskrivit det som ”en bro mellan konst- och kulturvärlden å ena sidan och vetenskaps- och teknikvärlden å den andra”. Hur kan kulturarvssektorn samarbeta med andra sektorer för att bidra till initiativet?
Jag skulle närma mig denna fråga med utgångspunkt i ”arvsutbildning” och på så sätt återknyta till mobiliseringen av framtida generationer och yngre yrkesverksamma. Det råder ingen tvekan om att kulturarvet i dag uppfattas som ett tvärvetenskapligt område, medan man tidigare har närmat sig det ur mer specifika synvinklar, såsom arkitektur. Det är viktigt att öka medvetenheten i vårt samhälle om kulturarvets betydelse och värde från tidig ålder för att göra det till en resurs som kan ta itu med både konstområdet och vetenskapsvärlden och kunna svara på frågor som hållbarhet i städer, resiliensstrategier och hållbar utveckling.