Hur kom du in i ditt yrke?
Jag började som arkeolog. När jag var barn tillbringades mina somrar på den största arkeologiska platsen i Egeiska havet, Delos, Apollos födelseplats, så arkeologi för mig är mer än en disciplin. Som universitetsstudent arbetade jag i flera år på Delos, Paros och Naxos. Efter mina studier i Grekland och Norge var jag mellan 1996 och 2000 fältarkeolog för KA Greek Ephorate of Antiquities i Grekland i Delos, Paros, Samos, Santorini. Samtidigt arbetade jag som arkeologisk guide, licensierad av National School of Greece.
Vad arbetar du med just nu?
Sedan 2001 är jag lektor vid Norges tekniska universitet (NTNU) i Trondheim och undervisar i klassisk arkeologi, europeisk arkeologi och kulturteori för Institutet för arkeologi och Institutionen för klassiker. Sedan 2006 har jag också varit senior forskningsbibliotekarie på universitetsbiblioteket, som är det äldsta vetenskapliga biblioteket i Norge och har speciella samlingar av stort värde för norsk nationell och regional historia. I denna roll har jag arbetat med utåtriktad verksamhet för att marknadsföra dessa till våra forskare, studenter och internationella samarbetspartners, lett flera projekt inom digital humaniora (se Mubil.no, ARK4, och I manus) och deltagit i organisationskommittéer och konferenser. De projekt jag har arbetat med ligger i skärningspunkten mellan 3D-teknik och bevarandestrategier i kombination med utbildningsprogram för olika målgrupper. Läs mer på min blogg.
I år är jag ledig från biblioteket och arbetar med forskningsstöd på vårt kontor i Bryssel i två år för att kartlägga landskapet för europeiska partnerskap och ansökningsomgångar. Vårt kontor samordnar för närvarande en europeisk konferens för en internationell allmänhet med 800 deltagare på temat hållbara mål och den roll universiteten kan spela.
Vilka är utmaningarna i din roll? Vilka är några av dina favoritelement?
Den största utmaningen i mitt arbete på universitetsbiblioteket i Trondheim har varit att försöka hålla mig uppdaterad med teknik som utvecklas så snabbt. Ett favoritinslag i mitt arbete är att jag ständigt möter yngre generationer när jag håller kurser för studenter i arkeologi, historia, arkivvetenskap, museologi och litteratur. Varje år undervisar jag också ett tema på masterkursen Experter i team med titeln ”Den digitala spridningen av det förflutna”. För mig har detta varit en arena för tvärvetenskaplighet och kreativt utrymme mellan generationer som har varit värdefullt för utvecklingen av vår institutions planerings- och arbetslandskap. Nya partnerskap och idéer föds varje gång jag träffar studenter och det är spänningen i att arbeta på ett lärosäte med erfarenhetsbaserat lärande.
Vad var din motivation för att gå med i medlemsrådet?
Sedan jag började arbeta i Bryssel har jag insett att Europeana var en av de främsta företrädarna för museer och bibliotek på europeisk nivå, med ett uppdrag i samband med skydd och förvaltning av kulturarvet och som företrädare för sektorn. Jag deltog också i ett EUvsVIRUS Hackathon med ett projekt som vann första pris i kategoriutmaningen. Vid Hackathon fick vi veta att de har mycket få personer från museisektorn som deltar i denna typ av evenemang, och genom att arbeta med Europeana hoppas jag kunna skapa fler möjligheter för kulturarvsarbetare att göra det.
Som arkeolog har jag också alltid tänkt på vår närvaro i förhållande till det förflutna och framtiden. I kristider, såsom årets covid-19-pandemi, har detta blivit ett ännu större krav: Hur kommer alla dessa kulturella berättelser och personliga berättelser att bevaras för framtiden? Vi måste hitta nya sätt att diskutera detta och skapa strategier för att bevara vår digitala nutid som gör det möjligt för alla att inkluderas, på ett ansvarsfullt sätt.
Vad tänker du göra som medlemsråd?
Jag är verkligen glad över att ha valts in i ENA:s medlemsråd från och med januari 2021. Jag vill arbeta med inkludering, hållbarhet och klimatansvar. Det finns många frågor som fortfarande behöver motståndskraftiga insatser för att ta itu med, såsom diskriminering på grund av etnicitet, disablity och kön, och utmaningar kring förvaltningen och spridningen av kultur. Jag anser att Europeana kan vara den plats där alla kan inkluderas och att solidaritet och kreativitet kan vara vägen framåt.
Jag skulle också vilja delta i diskussioner om dokumentationsstrategier för dagens digitala data. Vi behöver forum som Europeana där yrkesmänniskor men också hängivna skapar hållbara strategier för att strukturera och sprida metadata från arkiv och specialsamlingar. Jag är redan medlem i flera arbetsgrupper och ser fram emot att lära känna människor, förhoppningsvis inte bara digitalt, utan personligen i framtiden.